Igår var det tre år sedan min älskade lilla mamma gick bort. Jag kan inte fatta att det redan har gått tre år. Tiden har gått så himla fort och så mycket har hänt sedan dess, så mycket som jag skulle velat berätta för henne. Men även om det det fortfarande känns jobbigt och gör ont att ha förlorat henne så är det tur att det är som dom säger; att tiden läker alla sår. I början var det så att man tänkte på henne flera gånger per dag och blev ledsen och nedstämd, nu med allt på jobbet och allt annat man gör så blir det nog max en gång i veckan, och jag tänker mer på dom glada minnena. men man saknar ju att ha föräldrar som man kan få stöd och vägledning från, någon som alltid finns där som man kan dela både glädje och sorg med. Men det får gå utan nu, som tur är har jag många nära och kära som jag kan göra det med, även om dom känns lite väl långt borta ibland nu när jag har flyttat till en ny stor stad!
Mitt i all deppighet över valet så kom min arbetsledare i tisdagseftermiddag när jag hade min planerig, och frågade om hon fick störa lite. Sedan berättade hon att dom på ledningsmötet i fredags hade pratat om mig och kommit fram till att de inte vill bli av med mig och att vi har blivit en så bra grupp i personalen på förskolan och att dom inte ville förlora mig, så därför ville de erbjuda mig fast tjänst, alltså tills vidare-anställning, om jag ville! Och att hon som har tagit tjänstledig är anställd inom företaget, så om hon ens kommer tillbaka så får hon en tjänst på en annan av deras förskolor! Åh det känns heelt grymt bra, klart jag vill va kvar! Jag har ju varit där i över 5 månader nu och trivs väldigt bra med både personalen och barnen! dessutom känner jag ju att jag trivs bättre och bättre här i Stockholm och att jag nog vill stanna här längre än jag först hade tänkt!
Valet gick ju heeeeelt åt helvete, värre än jag någonsin hade kunnat vänta mig! Det var itne bara så att Alliansen vann valet, i och för sig med minoritet så vet inte riktigt hur det kommer att gå, men det som är ännu värre är att Sverigedemokraterna kom in i riksdagen med tom mer röster än vänsterpartiet som jag röstade på. Det är heeelt jävla sjukt att typ 330 000 svenskar har röstat in ett främlingsfientligt i Sveriges riksdag. Jag förstår inte hur ni tänker!!! Det är ett parti som typ har 3 frågor som de bryr sig om och dom har inge rimliga lösningar eller budgetar på det.
Dessa ska dessutom agera nån form av vågmästare nu efter som Alliansen inte har majoritet. Dessutom får dom sjuukt mycket pengar, läste om någon som nu ska få 60 000 och dessutom typ en lägenhet här i Stockholm. Det vill jag fan inte betala med mina skattepengar, det tycker jag att idioterna som röstade på dom ska få göra!
På grund av detta kändes det otroligt viktigt att delta i träffen på plattan i måndags dit det kom över 10 000 människor, det va riktigt mäktigt att se så många som kom dit när det var en 17-årig tjej som började skicka ut inbjudningar på Facebook samma morgon! Nu måste vi alla börja bli mer engagerade och sätta stop för det här, för det här är verkligen inte det Sverige som jag vill att mina barn ska växa upp i!
Usch jag är fortfarande, en vecka efter, helt deppig och arg och ledsen över hur det kunde bli så här!
Idag vill jag bara skriva att jag tycker att det är otroligt viktigt att alla går och röstar idag, och röstar på de rödgröna partierna. Jag tror att det kommer att vara förödande för Sverige och dess medborgare, i alla fall de som inte har mycket pengar, om alliansen får sitta en period till, dessutom är det viktigt att rösta för att inte sverigedemokraterna kommer in i riksdagen!
Idag har jag klätt mig i rött för att visa mitt stöd, trots att jag är hemma och är sjuk. I fredags gick jag hem från jobbet redan innan 12 trots att jag egentligen hade stängning. Det visade sig att jag hade migrän för första gången huvudet dunkade, det gjorde ont bakom ögonen, jag var yr, mådde illa och hade frossa i flera timmar. När jag kom hem sov jag i fyra timmar men det hjälpte inte så jag tog en Ipren, drack mycket vatten och hade en kall duk som jag baddade panna och ögon med och till slut blev det bättre. På lördagen var det mycket bättre men kände mig fortfarande svag och hade lite ont i huvudet och det var jobbigt att se mycke ljus och färg. Efter att jag hade åkt till Solna Centrum och röstat och kollat lite i affärerna kände jag mig helt matt och halsen värkte väldigt mycket trots att jag åt strepsils.
Kenneth ringde på dagen och frågade om jag hade tid att äta middag med honom, då han skulle hit en snabb vända för jobb. Det va en oväntad och rolig överraskning och ville ju gärna träffa brorsan så vi gick och åt på Texas Longhorn så det var ganska fullt överallt då vi började kolla vid 19:30. Tyvärr kunde jag inte äta så mycket av min Scampi fajita eftersom halsen sved så himla mycket och jag hade dessutom varit dum nog att beställa juice att dricka.. men fick lite av brorsans cola som gjorde att det kändes lite bättre..
Idag gör halsen fortfarande väldigt ont och dessutom har jag fått munsår på både över och underläppen!:( Men som sagt jag sitter här i mina röda kläder och håller alla tummar och tår för att majoriteten i Sverige har vett nog att gå och rösta bort alliansen idag innan det är för sent och välfärden går förlorad.
Avslutar med den här bra låten: "Det är samma moderater, samma gamla dollargrin, samma djävulsadvokater, som dom varit hela tin. Det är ättlingar till adeln, det är aristokratin, under folklighetsfasaden är dom samma borgarsvin"
