Efter och före

Jag tyckte att det skulle vara roligt med lite före och efter bilder efter två månader med Cambridgekuren. Jag borde kanske haft bilderna tvärt om med förebilden först men nu blev det inte så, men ni förstår nog ändå!:) Jag är faktiskt väldigt stolt över mig själv som gör det här, på två månader har jag gått ner typ 12-13 kilo, vet inte exakt eftersom jag inte vägde mig innan.
Det känns också som att det börjar hända mer nu sedan jag slutade med Cerazette, för går ner rätt bra i vikt trots att jag äter lunch och fuskar en del med annat, särskilt nu då jag var i Umeå och fyllde år förra helgen. Jag kunde också komma i en klänning i storlek medium när jag var i Umeå, iof från Indiska som har lite större storlekar, men i alla fall!:D När jag skulle prova kläder inför min födelsedagsfest så var det flera klänningar som jag inte kan ha längre för att dom sitter alldeles för stort, lite synd, men är ändå väldigt glad! Jag tror nog att jag kommer hålla på med kombineradkur i två månader till i alla fall, mitt mål är ju att kunna ha kläder i storlek 40 innan sommaren och det borde ju gå, hoppas jag, sedan gäller det bara att kunna hålla kvar vid det och fortsätta träna och äta bra.

Vårkänslor

Åh nu börjar jag äntligen få vårkänslor för det har varit plusgrader flera dagar. Igår var det strålande sol och typ 7-8 grader ute. Det var heeelt underbart och det gör mig mycket gladare och jag får mer energi. Jag har tränat både igår och idag vid 11 på morgonen, det skulle jag aldrig någonsin ha gjort förut, men det har varit riktigt skönt faktiskt. Efter träningen igår åkte jag och Isa till Hammarby sjöstad och åt min favoritsushi. Det var sjuuukt gott och jag blev riktigt proppmätt på 8 bitar. Idag ska vi åka och se Klungan kl 15. Isa har sovit här både fredag och lördagsnatt eftersom hon inte har orkat åka hem till Lidingö, men det har varit riktigt mysigt att ha sällskap, äta lite godsaker som grönsaker och dipp och en halv semla och titta på film och Miranda. Miranda är en sjukt rolig och pinsam brittisk serie som jag tycker alla ska se. Det har varit skönt med en lugnt hemmahelg. Förra helgen så skippade jag en konsert med Junip på fredagen för att jag var för trött, men sedan på lördagen åkte jag och Isa till Debaser Medis där vi bla såg Palpitation och The Occtapus. Båda var riktigt bra spelningar. The Occtapus är Emil från Loney, Dear som loopade massa ljud och byggde upp en riktigt bra ljudbild, sjukt musikalisk kille! Vi pratade även lite med honom efter och det va roligt att han stannade och pratade lite när Isa egentligen bara ville ge honom beröm för en bra spelning.

Med Cambridegekuren går det ganska bra. Fast nu när jag har gått över till kombinerad kur och bla äter lunch på jobbet, känns det som att jag lättare att fuska med annat. Jag har typ ätit choklad, iof 70% mörk choklad, och cashewnötter flera gånger den här veckan och en halv semla i fredags. Men samtidigt så tränar jag 3 gånger i veckan och då tycker jag faktiskt att man kan unna sig något gott ibland. Men det är ju mycket lättare att kunna äta soppor/shakes 3 gånger om dagen när jag får äta lunch på jobbet, så det känns helt klart som att jag kan fortsätta så här i några månader.

Jag fick förresten veta i tisdags att mina prover som jag tog visade på normala förhållanden, men läkaren tyckte att jag skulle fundera på att sluta med mina minipiller. Jag började då läsa på om Cerazette och såg att det var fler som ätit dom och stått still i vikt när dom t.ex. har varit med i viktväktarna och att många har gått upp i vikt när dom ätit dom. Jag har varit nöjd med Cerazette hittills, väldigt skönt att inte ha mensvärk och ingen mens alls på över ett år. Men jag tog ändå beslutet att sluta med dom. Det känns som att det här med att gå ner i vikt är mitt viktigaste just nu så det är värt att testa och se vad som händer.

Oj nä nu måste jag springa in i duschen så att jag hinner till klungan!

Framsteg

Idag har det gått 4 veckor sedan jag började med Cambridge-kuren, det har inte varit en helt enkel månad så jag är grymt stolt över mig själv. Även om det inte har gått så himla bra för mig så är jag nöjd. Men är lite irriterad på att min konsulent kanske oroade mig i onödan. Jag gick till vårdcentralen, allt verkade bra men läkaren beställde ändå alla prover man typ kan ta eftersom jag inte gjort det på väldigt länge. Jag såg även att jag har gått ner typ 6 kilo minst och det är ju ändå bra. Mätningen i onsdags gick också riktigt bra. Efter 17 dagar när jag mätte mig veckan innan hade jag sammanlagt förlorat 16.5 cm på alla mått tillsammans. En vecka senare efter 24 dagar på kuren så hade jag förlorat 31.5 cm, så det är jag riktigt nöjd med. Jag hoppas bara att det fortsätter likadant nu till nästa gång!:) Lite pga detta bestämde jag mig för att fortsätta gå på ren kur tills på fredag då jag ska börja med kombinerad kur, och börja äta lunch. Bara jag får lunch så känns det som att jag kan hålla på mycket längre. Jag såg förresten även igår när jag och Isa var på stan och shoppade loss att jag kunde komma i mindre storlekar, det var grymt skönt. Nu kanske jag kan nå mitt första mål innan sommaren.

Jag köpte också träningskort på Sats i vecka. Jag följde med Asu till Sats i Sollentuna där vi pratade med en väldigt trevlig tjej som bjöd på medlemsavgiften och allt när jag köpte kort, vilket gjorde att jag sparade 850 kr!:) Sedan tränade vi danceaerobic, som inte gick så himla bra för mig, lite för mycket snurrar och grejer för mig att hinna med i allt. Men det var ändå roligt och jag tror att det kommer gå bättre efter att ha testat koreografin ett par gånger till.

Jag är dock fortfarande lika virrig. Eftersom jag var tvungen att åka och ta blodprov innan jobbet i torsdags så fick jag inte min sovmorgon då, så jag såg verkligen fram emot att få sova lite längre i fredags. Men trots sovmorgonen var jag ändå trött när jag klev upp i fredags. men tvättade ändå håret, gjorde mig i ordning och gick till tåget. Då efter att först ha tänkt att klockan där gick fel, så märkte jag att jag hade klivit upp en timme tidigare utan att märka något förens då. Huuuur dum får man egentligen bli!?? Men det var lika bra att hoppa på tåget och åka till jobbet ändå. Jag passade på att ha lite planeringstid så kan jag gå hem tidigare en annan dag.

Den här helgen har jag inte orkat göra så mycket. Det blev fyra timmars shopping med Isa i lördags och sedan stanna hemma och se på film. Och idag har jag städat och tränat på Sats här i Sumpan. Det känns tyvärr inte lika roligt att gå ut utan alkohol, sorgligt men sant. Förra helgens utgång va trevlig, Vit Päls var helt underbart bra och Robert Svensson var också bra. men sedan efter va det inte så himla roligt och blev mer trött och typ stel. Så då det inte hände något jag jättegärna ville gå på denna helg så kändes det lika skönt att stanna hemma.

Tyvärr känns det inte som att jag har så mycket energi nu, vill ha vår och bli peppad på livet. I och för sig så bestämde jag mig i Helgen för att jag ska åka upp till Umeå 1-3 april då det är Umeå Open. Jag känner verkligen att jag vill komma upp till norrland en sväng och träffa nära och kära som jag saknar och ladda batterierna med lite positiv energi. Dessutom spelar Håkan Hellström så jag får se honom en gång till. Sedan kanske jag borde försöka fira min födelsedag lite då också om jag hinner och kommer på nått bra sätt att göra det på. Att åka upp bara typ 2½ dag känns ju alldeles för lite, men vill inte ta ledigt från jobbet mer än en dag.

Nä nu ska jag se senaste avsnittet av How i met your mother innan det blir läggdags.

Förvirringen fortsätter

Jag som alltid har haft extremt bra minne och haft bra koll på saker och ting är verkligen inte mig själv längre. Det började redan där efter att mamma och pappa gick bort, men då tror jag liksom att jag fick anstränga mig för att orka med att leva och att minnas olika saker prioriterades väl inte lika högt. Men nu på slutet har det blivit ännu sämre när jag har börjat jobba heltid och är trött typ jämt. Men jag hoppas nästan att det är något med sköldkörteln så att det finns någon förklaring och man kan äta medicin för att det ska bli bättre. Jag ska i alla fall till vårdcentralen på tisdag så då får jag veta rätt snart. För att fylla i med en till berättelse om min nya virrighet så frågade en kollega mig igår när jag skulle sluta tidigt vid 12:30 lite skämtsamt om jag hade nycklarna, eftersom jag glömde dom i onsdags, å då skrattade jag lite å sa typ ja och skulle typ visa i jackfickan, meen så var inte nycklarna där. Och jag kunde inte alls komma ihåg att jag använt nycklarna något under dagen. Jag gick och letade på alla avdelningar, på kontoret, personalrummet och frågade runt, ingen hade sett dom. Till slut kom jag på att dom låg i min arbetsjacka för att jag hade gått in och hämta varmare vantar i väskan i mitt skåp och sedan lagt nycklarna automatiskt i den fickan. Men det tog ändå ett bra tag innan jag kom på det. Och till ett barn på förskolan så sa jag under lunchen att han skulle äta upp tomaten i alla fall. Då den 2-åriga killen säger "näe tomat". Då jag inser att jag sagt fel och det är morötter han har på tallriken. Så nu hoppas jag att jag kanske kan få veta vad som är fel på mig även för att veta om jag ska orka fortsätta med kuren längre än en månad.

Nä nog prat om det. Jag gillar att jag börjar gå på lite mer konserter nu igen. Jag har redan sett några bra konserter nu efter jul så som You say France and I whistle, Det Vackra livet, Glasser och nu i torsdags så åkte vi och såg Navet, St Andreas och We are the storm, som alla va bra, särskilt navet. Ikväll hoppas jag att Andy följer med mig och ser Vit Päls, som ju är ett av mina nya favvoband, jag har ju sett dom typ 4 gånger sedan i somras men känner ändå att jag måste se dom igen. Sedan funderar jag lite vad jag mer ska hitta på under helgen. Jag borde fixa träningskort, men jag har fortfarande hosta och lite snorig så får se om jag orkar. Annars känns det som att jag borde gå ut i det fina vädret men det är kallt och då känns det inte så värt. Får helt enkelt se vad som dyker upp och vad jag känner för att göra.

Dag 18 med Cambridge

Jag var hos min konsulent för mätning igår och det gick inte bra denna gång heller. Jag har ju minskat men långt ifrån tillräckligt med tanke på hur länge jag gått på renkur. Nästan så att min konsulent undrar om jag verkligen kör renkur och inte är uppe och äter på nätterna i sömnen, vilket ändå inte skulle gå eftersom jag har slängt nästan al mat. Sedan säger hon att hon inte har sett någon med så dåliga resultat så hon tror att jag kan ha fel på sköldkörtlarna, så jag måste kolla upp det. Det skulle inte vara omöjligt för har några av symtomen, typ trötthet, frusen och sämre minne. Som igår när jag slutade kl 15 och hade tänkt ta det lugnt och sedan promenera till solna centrum där jag träffar konsulenten. Men när jag kommer hem till mitt hus så märker jag att jag har glömt mina nycklar på jobbet, så det är bara att vända och åka 35 min tillbaka och hämta nycklarna, sedan fick jag åka direkt till Solna centrum utan att byta om till dom kläder jag eg ska ha på mig vid mätningen. Sånt gjorde jag inte förut. Eller som när jag skulle till jobbet för nån vecka sedan och plötsligt märker att jag är i Spånga istället för på väg mot Helenelund, jag har alltså åkt förbi Sundbyberg igen utan att märka något, så då var det bara att vända och komma typ 30 min sent till jobbet Jag som alltid haft koll på saker och varit ordningsam, mitt minne har verkligen blivit sämre på slutet så vem vet. Jag ska iaf försöka få någon tid på någon vårdcentral nu på morgonen. För när jag ringde hit i sumpan så skulle det ta 3 veckor innan jag kunde få en tid, det känns alldeles för länge!

Nä nu ska jag göra mig i ordning för jobbet och sedan ringa runt till vårdcentraler.

Nu var det verkligen länge sedan jag bloggade så kände att det va dags för ett inlägg nu, i och för sig har det inte hänt så mycket. Det har känts ganska mycket i höst och vinter som att jag inte har haft något liv, bara jobba och sen hem, fixa mat, se på tv och sova. Det har varit fullt upp på jobbet och det har varit jobbigt med väldigt aktiva barn och personal som varit sjuk osv. Jag har dessutom varit sjuk och trött hela hösten och vintern. Det har gått typ 2 veckor då jag nästan har varit helt frisk och sedan har jag blivit sjuk igen. Så det är typ bara på helgerna jag har orkat träffa folk och göra saker. Men tyvärr har det inte blivit så mycket konserter sedan Verena flyttade då det inte är så många andra av mina kompisar som har velat gå på sådana konserter som jag vill gå på. Men som tur är så flyttade ju Andy hit så jag har gått ut med honom och Hanna och hennes vänner. Sedan gick vi och såg Håkan Hellström och jag hade peppat i fleera månader. Men när dagen väl kom så åt jag dåligt, drack för mycket så innan konserten ens började så stukade jag foten rejält, och vakten tyckte jag va för full så va tvungen att gå. Andy, den snälla personen han är, hjälpte mig hem till dom så jag fick vila hemma hos dom. Jag blev arg för jag ville inte att han skulle missa Håkan, det var ju första gången han skulle se honom. Men som tur var så hann han tillbaka under första låten. Dagen efter kunde jag inte ens nudda foten i marken och kunde knappt stödja på foten på en veckan och den gjorde ont lååångt efter. Men nu har vi köpt biljetter till när han spelar på Cirkus i april så då ska jag inte missa honom!

Eftersom jag inte har orkat göra något annat än jobba och typ sova, och ätit den goda maten på jobbet, slutat träna, och åkt tåg istället för att cykla som jag alltid gjorde i Umeå så har jag gått upp en del i vikt och kände att jag fick nog. Så för två veckor sedan började jag med en Cambridge-kur, alltså bara äta soppor och shakes, 3 gånger om dagen och dricka minst typ 3.5 liter vatten per dag. Det har varit ganska jobbiga veckor på ett sätt, första dagen blev jag förkyld och hade mattjänst i köket så fick lägga upp maten där, som att man inte är grymt sugen på all slags mat ändå, sedan ge barnen mat och sitta med dom medan dom åt god mat och jag själv fick äta soppa och bombarderas med frågor av barnen. Och jag vill ju absolut inte säga något till barnen om att det är för att jag ska gå ner i vikt. Jag sa istället att jag ska äta det ett tag för att må bättre, typ som när en kollega äter annan mat för att hon är laktosintolerant. Men även om jag hade huvudvärk dom två första dagarna så tyckte jag att det gick bra. Jag var inte hungrig och mådde bra, frånsett att man får springa på toaletten en miljon gånger. Dessutom var det väldigt många som peppade och tyckte jag var duktig, och fick komplimanger av okända, så tyckte det gick riktigt bra ändå. Jag va ute och gick mer och simmade och hade mer energi. Jag och isa gick även ut på fredagen utan att dricka något och hade riktigt roligt. Men den här veckan har det inte känts alls lika bra.Började veckan med att jobba 12 timmar och det bidrog till att jag var trött, rätt lättretlig och grymt sugen på olika saker. Sedan gick det inte så bra i onsdags när jag träffade min konsulent och skulle mäta mig. Hon trodde tom att jag typ fuskat och inte kört renkur för att jag bara minskat 4 cm i midjan och typ 1 cm på de andra ställena efter 10 dagar. Jag som verkligen har kämpat på och slitit. Men hon sa att det kan påverka att jag äter minipiller och att det kanske går långsammare i början men kommer mer sedan. Men det gjorde mig iaf rätt deppig och har gått och funderat på om jag ska hålla på i två månader istället för en som jag först tänkte. Jag får se hur det går på onsdag vid nästa mätning, har det inte hänt något då heller, efter 17 dagar, så är jag typ beredd på att ge upp. Då kanske det här inte är en metod för mig. Sedan blev jag även sjuk igen i fredags så har haft ont i halsen och haft slemhosta hela helgen. Men idag blir det bio med Isa och sedan ska hon färga mitt hår och så hoppas jag verkligen att nästa vecka blir bättre.

Nu ska jag göra mig i ordning, men förhoppningsvis kommer jag snart med ett till inlägg.

Tre år sedan mammas bortgång

Igår var det tre år sedan min älskade lilla mamma gick bort. Jag kan inte fatta att det redan har gått tre år. Tiden har gått så himla fort och så mycket har hänt sedan dess, så mycket som jag skulle velat berätta för henne. Men även om det det fortfarande känns jobbigt och gör ont att ha förlorat henne så är det tur att det är som dom säger; att tiden läker alla sår. I början var det så att man tänkte på henne flera gånger per dag och blev ledsen och nedstämd, nu med allt på jobbet och allt annat man gör så blir det nog max en gång i veckan, och jag tänker mer på dom glada minnena. men man saknar ju att ha föräldrar som man kan få stöd och vägledning från, någon som alltid finns där som man kan dela både glädje och sorg med. Men det får gå utan nu, som tur är har jag många nära och kära som jag kan göra det med, även om dom känns lite väl långt borta ibland nu när jag har flyttat till en ny stor stad!