Det känns som att det är dags att uppdatera lite här nu. Jag har inte orkat skriva nu under mitt vick på förskolan. När jag har kommit hem på kvällarna har jag varit helt knäckt, minns inte när jag lagt mig så tidigt som jag gjort nu under de här 2 veckorna. Den första fredagskvällen somnade jag kl 19 på kvällen, vaknade till några gånger och bla stängde av tvn och datorn där vid 2 på natten, sedan sov jag till 7 morgonen efter. Man blir helt slut av alla intryck, nya rutiner, ljudnivån och att hålla reda på alla barn. Fast det är ju riktigt roligt också, barnen och personalen är snälla och roliga.
Den här veckan har jag som alltid när man börjar jobba på förskolor blivit sjuk. Flera av barnen är ju snoriga och hostiga och då är det omöjligt att inte få det själv. I Tisdags när jag kom hem efter att ha jobbar 6:30-13 var jg helt knäckt. Jag hade ont i huvudet och kroppen, frös och var snorig. Så bäddade ner mig och såg på film, sov och drack en massa echinagard. Sedan på onsdagen kändes det bättre, men fick ont i huvudet på kvällen igen och mer täpt i nästan och sedan igår gjorde det ont att andas in, riktigt drygt. Men idag har det känts lite bättre även om jag är trött och snorig. Men imorgon är det sista dagen på vicken och på måndag börjar skolan igen. Så jag tror det blir lugnt i helgen, är ju trött, sjuk och pank.. men vi får väl se. Att börja skolan känns verkligen dubbelt. Ska bli skönt att påbörja sista terminen på universitetet innan jag är färdig förskollärare, och har ju pluggat i 5.5 år nu så börjar vara rätt less. Men samtidigt är det ju rätt skönt och roligt att plugga. Man lär känna mycke nytt folk och man får ofta planera sina dagar ganska mycket som man vill. Man har ju sällan några heldagar. Fast å andra sidan så har man rätt mycke ångest över allt man borde hinna med. Och nu när vi ska skriva examensarbete i vinter så lär det bli otroligt mycke ångest och klagande över det.
Min lillebror Paul fyllde 14 år igår. Tiden går så himla fort och han har blivit så stor. Alla kläderna jag köpte till honom var för små. Han är typ 175 nu och blir förmodligen minst en dm till. Det är trevligt att fara dit och träffa dom, deras mamma, morbror med familj och deras morföräldrar. Det känns som att jag saknar att ha en familj som man kan träffa oftare ganska mycke nu för tiden. Någonstans man kan fara och ladda batterierna och bara umgås så som man brukar göra med sin familj, utan krav och förväntningar. Jag vet att alla familjer inte har det så och min har inte varit så förut, men det är det jag saknar eftra mycke nu. Jag kanske borde försöka ta tag i det där mer och styra upp så jag får träffa mina familjemedlemmar oftare.
Nä nu ska jag fixa middag och sedan fortsätta kurrera min förkylning.
Den här veckan har jag som alltid när man börjar jobba på förskolor blivit sjuk. Flera av barnen är ju snoriga och hostiga och då är det omöjligt att inte få det själv. I Tisdags när jag kom hem efter att ha jobbar 6:30-13 var jg helt knäckt. Jag hade ont i huvudet och kroppen, frös och var snorig. Så bäddade ner mig och såg på film, sov och drack en massa echinagard. Sedan på onsdagen kändes det bättre, men fick ont i huvudet på kvällen igen och mer täpt i nästan och sedan igår gjorde det ont att andas in, riktigt drygt. Men idag har det känts lite bättre även om jag är trött och snorig. Men imorgon är det sista dagen på vicken och på måndag börjar skolan igen. Så jag tror det blir lugnt i helgen, är ju trött, sjuk och pank.. men vi får väl se. Att börja skolan känns verkligen dubbelt. Ska bli skönt att påbörja sista terminen på universitetet innan jag är färdig förskollärare, och har ju pluggat i 5.5 år nu så börjar vara rätt less. Men samtidigt är det ju rätt skönt och roligt att plugga. Man lär känna mycke nytt folk och man får ofta planera sina dagar ganska mycket som man vill. Man har ju sällan några heldagar. Fast å andra sidan så har man rätt mycke ångest över allt man borde hinna med. Och nu när vi ska skriva examensarbete i vinter så lär det bli otroligt mycke ångest och klagande över det.
Min lillebror Paul fyllde 14 år igår. Tiden går så himla fort och han har blivit så stor. Alla kläderna jag köpte till honom var för små. Han är typ 175 nu och blir förmodligen minst en dm till. Det är trevligt att fara dit och träffa dom, deras mamma, morbror med familj och deras morföräldrar. Det känns som att jag saknar att ha en familj som man kan träffa oftare ganska mycke nu för tiden. Någonstans man kan fara och ladda batterierna och bara umgås så som man brukar göra med sin familj, utan krav och förväntningar. Jag vet att alla familjer inte har det så och min har inte varit så förut, men det är det jag saknar eftra mycke nu. Jag kanske borde försöka ta tag i det där mer och styra upp så jag får träffa mina familjemedlemmar oftare.
Nä nu ska jag fixa middag och sedan fortsätta kurrera min förkylning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar