Imorgon är det visst julafton, jag har ingen julkänsla alls och har mest förträngt att det har varit jul och koncentrerat mig på bland annat examensarbetet, men imorgon är det dags. Jag längtar tillbaka till julfirandet i England, då det var lättare att glömma allt tråkigt och ledsamt. Julen ska man fira med familjen men har man förlorat båda sina föräldrar så känns det som att en väldigt stor del saknas, särskilt under julen. Dessutom vet jag inte ens riktigt hur jag ska fira imorgon. Jag tog först för givet att vi skulle va med småbröderna och deras mamma, men så kom vi på att vi faktiskt inte vet om dom ens ska vara hemma och fira. Nu när Kenneth ringde dit så ligger dom allihopa förkylda efter deras Spanienresa så nu vet jag inte vad jag ska göra. Karin va supersnäll och sa att jag kunde vara med dom, men det känns också lite konstigt.. Julen ska som sagt firas med familjen och jag tror det skulle kännas lite konstigt. Förmodligen blir det väl bara jag och Kenneth som ser film eller nått. Vi har inte ens köpt nån mat heller. Men det känns som att det kvittar vad vi äter, jag har ju ändå ingen julkänsla. Och det känns trist att annandagsfesten nog inte heller blir som tänkt. Annandagen har ju varit typ årets roligaste fest och det känns inte så himla roligt att fara dit och köa typ innan 20 för att ha en chans att komma in. Jag skulle helst av allt spola fram tiden, typ till slutet på mars, då det är Open, nästa roliga grej som händer, eller ja tills då jag vet vad jag ska göra med mitt liv.
Blev en aning bitter inlägg nu, jag var bara tvungen att klaga av mig lite.. nu ska jag gå och diska och tvätta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar