En stor jävla svacka!!

Just nu är det mycket som känns jävligt jobbigt. All skit med avskedandet från sommarjobbet, som förmodligen även innebär att jag är svartlistad inom hela kommunen. VARFÖR var jag tvungen att skriv apå facebook och VARFÖR hade jag inte ändrat inställningar så att bara mina vänner kunde se min sida!? Allt hade varit bra mycket enklare då! Men jag har i alla fall varit i kontakt med facket som tycker att dom har agerat fel. Alla förtjänar en varning och en chans till bättring innan man får sparken och att dom förstör för mitt framtida yrke, kommer ju inte kunna få jobb då de flesta förskolor är kommunala. Det känns sjukt jobbigt och jag mår dåligt typ hela tiden, är arg, irriterad och ledsen. Sedan blir det ju knappast bättre med tanke på att jag är en sån som grubblar och analyserar sönder allt.

Dessutom känns det extra jobbigt att varken mamma eller pappa finns här för att stötta och ge mig råd genom det här. Dom hade då verkligen försökt stötta och hjälpa mig igenom det här. Jag vet att jag har kompisar och så som finns där och stöttar mig nu också, och jag är väldigt tacksam, men det känns ändå inte riktigt som samma sak. Tänk om man kunde ringa till mamma så skulle hon kunnat ringa och skälla på dom och reda ut allt det här åt mig, hur skönt hade inte det varit!?

Sedan är min kusin Ellas begravning på lördag, i samma kyrka som mamma och pappa begravdes för inte så länge sedan. Det kommer verkligen inte bli lätt, allt kommer att komma upp till ytan igen. Men det är väl bara att försöka vara stark och ta sig igenom det här också.

Jag vill bara att allt ska ordna sig nu.